Och så kom den där tomma, välbekanta, men nästan bortglömda känslan smygandes ikväll. Helt plötsligt när jag svängde runt hörnet med cykeln kände jag mig så himla ensam. Ensam och på samma gång rast- och rotlös. Gatorna jag cyklar på är inte längre nya och äventyrliga utan ingångna och ett andra hem. Jobbet blir en vana, en rolig sådan. Tunnelbanan är inte en plats för utforskning utan snarare en stund över för att läsa. Stockholm har helt enkelt blivit mitt hem på riktigt. Vet inte riktigt om detta är bra eller dåligt. Mest bara bra tror jag, men samtidigt så längtar jag så sinnessjukt mycket till helgen och det hägrande Göteborg. För där finns något som jag saknar här, min familj och mitt hus.
Om jag bara kan ta och släpa mig i säng vet jag att det kommer bli bättre, men just nu känns det inte så värst lockande att lägga sig själv i en tom lägenhet med en bok som bara handlar om hur man lyckas vilket gör att höstens ovissa planer gör sig påminda. Vad ska jag göra efter grönan? USA, NZ, Trysil, Sthlm, Gbg? Antar att även detta kan klassas som morgondagens problem.
Sömn, en bra dröm, min mobil och en billig tågbiljett är allt jag begär just nu. Vet iaf att jag kan räkna med att den första av sakerna kommer uppfyllas inom en snar framtid.
KÄRLEK
Om jag bara kan ta och släpa mig i säng vet jag att det kommer bli bättre, men just nu känns det inte så värst lockande att lägga sig själv i en tom lägenhet med en bok som bara handlar om hur man lyckas vilket gör att höstens ovissa planer gör sig påminda. Vad ska jag göra efter grönan? USA, NZ, Trysil, Sthlm, Gbg? Antar att även detta kan klassas som morgondagens problem.
Sömn, en bra dröm, min mobil och en billig tågbiljett är allt jag begär just nu. Vet iaf att jag kan räkna med att den första av sakerna kommer uppfyllas inom en snar framtid.
KÄRLEK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar