Jag kan inte hjälpa det, men Ernst smittar av sig. Jag blir alldeles lyrisk! Bara att se honom på tv känns som en sista pusselbit till det som kallas sommaren, men när jag sedan cyklar (!!!) hem genom ett blomsterklätt Hagaparken med sex stycken fantastiska luftballonger över huvudet samtidigt som himlen sakta men säkert blir mer och mer rosa. Att samtidigt känna doften av grillat, se det spegelblanka vattnet och möta den ena efter den andra joggaren i spåret gör att jag aldrig vill sluta le. Det är den sista juni idag och på onsdag får jag semester fram tills den 1 augusti, min första riktiga semester och det känns fantastiskt samtidigt som jag känner viss vemod. 3 veckor borta från Stockholm och grönan, hur ska det gå. Ja, med tanke på att de är västkusten som väntar känns det ganska bra ändå. Nu ska jag fortsätta njuta av min lyriskhet (det är ett ord) och bara titta ut genom fönstret och vänta på att det blir morgon igen så jag kan få sätta mig på cykeln och njuta lite till.
KÄRLEK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar