What a differende a day make

Åååh, vad mycket bättre allt känns nu. När jag somnade igår var det nästan med tårar i ögonen, jag vantrivdes i rummet och längtade bara till helgen och Stockholm. Idag känns det helt annorlunda. Det började med att jag vaknade av att solen sken i rummet. Åt frukost och tog mig en 25 minuters promenad till universitetet där jag köpte två kompendier till skolan. Begav mig sedan tillbaka in mot stan och Kalmarsalen där det var mässa. Har plockat på mig så mycket gratissaker så ni anar inte. Godis, pennor, pasta m.m. tog sedan en tur till med Petter och såg när Ida vann 2 kilo kexchoklad. Begav mig därifrån med tre tunga påsar och massa bra tankar, ut på stan. Pastalunch med Petter innan det var dags att köpa kläder till Stjärngalan, när det också var fixat åkte jag och Ida hem till henne. Satt sedan där och tittade på tv, när Ida stack iväg på picknick satt jag kvar med Filip och allt var frid och fröjd tills jag insåg att mina skor var inlåsta på Idas rum. Fick låna Filips 4-storlekar förstora converse och vandrade hemåt. Väl hemma fick jag krupp på mitt rum. Som tur är har jag väldigt snälla vänner i min korridor, alla engagerade sig och snart var dörren avlyft, skrivbordet utbaxat, och allt omplacerat. Nu saknar det bara lite personliga prylar, en tavla och en matta så kan nog till och med fängelsecellen kallas rum. Har sedan planerat om hela korridoren med Amanda (min kära klass- och korridorskompis, vars mamma tydligen är kompis med min pappa, liten värld) och även lyckats paxa en cykel till mig. De senaste timmen har vi ägnat åt att hitta våran klass på facebook och skrattat.
Imorgon bär det återigen av mot Stockholm och jag längtar något oerhört, men tror ändå att det finns en liten del av mig som kommer vara glad över att åka tillbaka till Kalmar på tisdag.
Så till alla er som tjatat på mig att detta kommer bli bra, jag börjar bli beredd att ge er rätt!

KÄRLEK