Jag hatar verkligen att säga hejdå till människor!Det är lika sorgligt varhe gång, men framförallt när man ska iväg på sådana långresor som vi ska. Jag vet att det kommer bli grymt roligt, men just nu koncentrerar jag mig på att träffa alla de människor jag vill träffa innan vi åker. Därför är jag inte glad just nu, det kommer när vi landat, jag lovar.
Det är kaos i hjärnan eftersom jag ännu inte är färdig med allt fix inför resan, boende, CV, kopior och de sista sakerna som skall köpas. Allt det skulle antagligen gå att göra på en dag, men efetrsom jag känner mig själv så vet jag att det kommer ta mig alla 3½ resterande dagar att fixa allt. Ändå kommer jag springa runt i panik sista timmen och komma på saker som måste fixas. Vad är det då som gör att jag inte kan ta tag i saker och göra dem snabbare? Jo människor, människor är det bästa jag vet. Jag lever på människor, jag klarar mig inte utan dem. Alla mina underbara vänner, de jag älskar mest och som jag inte kommer träffa på flera månader. Jag försöker träffa så många personer som möjligt på så kort tid som möjligt. Gärna 3-4 olika på samma dag, samtidigt som jag fixar inför resan. Det säger sig självt att det blir kaos i hjärnan.
Er jag inte hinner träffa älskar jag ändå och så får vi ses när vi kommer hem!
Great friends are hard to find,
difficult to leave
and impossible to forget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar