Så va man äntligen hemma igen. Eller äntligen är kanske fel ord, men hemma är jag iaf.
Det känns väldigt skönt och jag har vart glad hela dagen. Är, pepparpeppar, inte så trött än. 7 timmars sömn på lite 68 timmar. Det känns bra.
Hela hemresan har gått jättebra. Har tittat på filmer mest hela tiden och ätit, på quantasplanet från Sydney fick vi hur mycket mat som helst. Träffade Fritte, Dannie och Emma i Singapore, det var lycka det.
Ännu lyckligare var jag när jag klev av planet i Göteborg, såg precis likadant ut och det kändes så underbart. Tyvärr blev den lyckan kortvarig då jag har blivit av med min ryggsäck någonstans på vägen. Båda mina ryggsäckar låg i en stor påse, jag fick påsen och den lilla ryggsäcken med skiten i. Den stora har alltså ingen tag på sig, lite hopplöst känns det och jag tycker det är ganska tråkigt för jag hade alla presenter, nyköpta kläder och tre månaders liv däri. Men den är anmäld som försvunnen och jag hoppas att den kommer fram snart.
Sen glömde jag det för när jag kom ut kom två glada underbara barn springande och hoppar på mig. Dessa glada barn är mina två saknade och älskade systrar, pappa var självklart också där. Och bakom dem stod Rikki och Andy, och andy hade en stor ros till mig, underbarare present finns inte.
Hemma känns så underbart, att få sin säng, garderos, sitt hus, det bästa som finns. Det känns inte som jag har vart borta i tre månader, utan det känns som en enda lång dröm bara.
Nu måste jag rusa, för ska på kalas.
KÄRLEK!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar