Vad gick fel?! Nu sitter jag här i lägenheten och är jättearg! Vad är det för fel på människor?
Varför ska det vara så himla svårt att vara lite snäll?
Vad är det då som ligger bakom denna ilska? Jo, när jag satt på bussen till skolan idag gick det på en jättegammal tant med kryckor. När hon ska betala tappar hon sin ena krycka och vem som helst ser att det är jättesvårt för henne att böja sig ner för att ta upp den. Allas först tanke, tycker jag, är att hjälpa henne att plocka upp den, men är det någon som gör det? NEJ! Själv satt jag längst bak i bussen, men funderade på att gå fram och hjälpa henne ändå, men det var ingen idé eftersom hon sakta men säkert böjde sig ändå. Som att det inte var nog med det, var det någon som reste sig och erbjöd henne platsen? Nejnej, självklart inte. Hon fick trycka sig in på ett sådant där säte som är gjort för 1 och ½ människa där det självklart redan satt en lagom glad tonåring. Jag känner mig som en surtant som sitter här och klagar på dagens ungdomar, men ska det vara så himla svårt att vara lite snäll?
När jag var ute och cyklade igår var det en kille framför mig som tappade sin mobil och jag stannade självklart cykeln och plockade upp bitarna och gav dem till honom. Han tackade mig säkert 20 gånger som om jag gjort något helt otroligt. Jag menar, det är väl inte så konstigt att man plockar upp om man ser att någon tappar något. När jag höll upp hissdörren för en gammal tant i vårt trapphus tittade hon på mig som att jag skulle överfalla henne. Varför ska det ses som något ovanligt att hjälpa folk och vara lite vänlig. Jag påstår inte att jag är perfekt och supersnäll, jag gör jättemycket fel jag också. Men att le mot folk man ser och hjälpa dem man kan ser jag som en självklarhet, det borde fler göra!
KÄRLEK
