Jag har hela tiden övertalat mig själv att jag inte har saknat Göteborg, inte själva staden iaf. Alla människor har jag såklart saknat, men inte staden. Detta har vart min övertygelse tills jag kom till landvetter idag. Där började myrorna sprida sig i kroppen och när vi så småningom körde in på Cedergatan var jag helt galen, pappa sa att jag var som ett litet barn. Göteborg kommer alltid vara mitt hem och världens bästa stad.
Vad kan till exempel vara bättre än att se Håkan på Liseberg en lagomkylig Septemberkväll? Antagligen inget! Alla människor man möter, den obeskrivliga glädjen, tårarna som trycker på under "Nu kan då få mig så lätt" och sammanhållningen bland alla tusentals människor.
Jag älskar Håkan och jag ÄLSKAR Göteborg! Nu är jag hemma igen!
Kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar