We're far from home, it's for the better

Ojojoj, vilken helg! Den bästa på väldig länge skulle jag säga.

Det har alltså vart Trysil-reunion i Ängelholm i helgen. Därav tystnaden. Att man inte träffas speciellt ofta gör uppenbarligen ingenting, för när man sedan väl ses så spårar allt och det är så underbart. Det har vart sällskapsspel, tacos, rökmaskiner, laserlampor, filmklipp, "sovplatser", mellanstadie-disco-låtar, städ, sol, 9-kamp (toapapper, golfklubbor, lappar, ballonger, snören m.m), grillning, bahnhof, bak, fosterställningar i soffor, duschar, pizza och MASSA mys! Världens bästa Sindre-familj har jag nästlat mig in i. När jag, Johanna, Mimmi och Lovisa satt i bilen tillbaka till Stockholm idag infann sig dock en viss tomhet. Den här helgen har vi sett fram emot sedan april och nu är den över. När vi ses härnäst vet ingen, men något som är säkert är att, när det inträffar kommer allt vara sig likt och om möjligt ännu galnare.

KÄÄÄÄÄRLEK