Det kanske låter som att jag är en väl självgod människa nu, men låt gå. Jag vet att jag är snäll, det är något jag kämpar för. Jag vet även att jag ibland är för snäll, men sålänge andra är lyckliga gör inte heller det någonting. Sedan kommer stunder när man undrar lite vart gränsen går. Gränsen mellan att vara snäll och vända ut och in på sig själv. När man börjar gråta för att ens godhet tar kål på en, då kanske det har gått för långt. Om man då istället sätter ner foten och försöker få "ett stopp" på det hela och istället börjar gråta ännu mer för att man inte är tillräckligt snäll, då har det nog också gått för långt... Vart är då gränsen? Snälla berätta...
1 kommentar:
Jag tror du måste inse att du inte kan hjälpa den här personen. Han måste inse själv, det är jobbigt att se, utan att kunna hjälpa till. Men det ligger inte på ditt ansvar. Love
Skicka en kommentar