Storrensning i familjen Forsbergs hus. Alla lådor, skåp, hyllor m.m. skall rensas och allt onödigt skall slängas. Det är nästan lite sorgligt att se allt bara tömmas och gamla leksaker läggas i påsar och lådor som sedan skall skänkas bort. Så mycket minnen som väcks till liv, men samtidigt är det roligt. Just alla minnen och alla saker man hittar när man rensar. Filmer jag trott har varit borta, gamla fotoalbum och det jag just nu går igenom, min skollåda, där jag sparat prov, arbeten, teckningar och skit sedan lågstadiet. De första åren är någotsånär rensade redan, men alla gymnasieåren står bara i påsar med hur mycket skit som helst. Ändå blir jag så glad när jag går igenom allt. Sagorna jag skrev på lågstadiet är totalt spårade, precis så som barns sagor skall vara. Men när jag nu går igenom allt jag gjort i trean på gymnasiet får jag ett konstigt sug i magen, jag blir sugen på att lära mig igen, jag vill gå i skolan. Jag vill sitta där och höra Karin berätta om historia och de olika religionerna eller när Eva berättar om de olika posykologiska skolorna. Jag vill lära mig igen! Den känslan trodde jag var totalt oexisterande och aldrig att den skulle infinna sig igen, men nu när jag sitter här och går igenom mapp efter mapp och läser mina anteckningar och faktiskt inser att jag lärde mig massa saker och att mina anteckningar faktiskt är till någon nytta fortfarande blir jag jätteglad. Jag tänker på sista gymnasieåret och hur mycket minnen som finns, bara på ett år. Allt vi gjorde i klassen, hur vi gick från klass till ett stort gäng kompisar under vårterminen. Klassresan, brännbollen i Slottskogen, balen, studenten och alla spårade lektioner. Jag längtar tillbaka, jättemycket. Jag riktigt ser framför mig hur jag om några dagar skall ta min väska och mitt anteckningsblock och åka till skolan, gå till skåået och hämta de andra böckerna och sedan gå ner till sal 18 för att sätta mig på en ganska tråkig lektion som ändå är intressant och framförallt rolig på grund av de andra människorna i klassrummet. Det är vad jag längtar efter nu, tyvärr inser jag att det aldrig kommer, menmen, det va roligt så länge det varade. Rensningar är i alla fall bra, just därför att man inser att det som en gång kändes ganska tråkigt i efterhand har stor bertydelse.
2 kommentarer:
word!
det är inte annat än man blir lite tårögd...av TVÅ orsaker... först och främst för att man tänker aldrig igen gymnasiets glada vardag...men sedan för att du rensar! Jag rensar aldrig, jag är en riktig sparare... är fortfarande lite purken på mamma för hon rensade halva min leksaksarmada medan jag var i skolan :( (var väl i årskurs 5 och jag var tydligen förstor för mina dinosaurier och kunde TYDLIGEN inte spara på allt!)
Skicka en kommentar