Så satt man återigen på bussen. Nu går det dock segare än vanligt. Jag vet att jag borde plugga, men i bäckmörker på gumpiga vägar känns det sådär. Tror jag sover lite istället, så går tiden snabbare. I helgen är det fullt upp, som vanligt i Julias liv. Mycket resande, mycket skola, mycket saker. Magen tycker att det är sådär, jag tycker att det är toppen. Varför kan inte mage och hjärta vara överens undrar jag...
Äsch, det kommer nog snart bli bättre. För efter detta är det inga nya resor inplanerade, än..
Så det kanske är bra att det går långsamt att åka buss. 6,5 timmar upp, 6 timmar ner. Allt som behövs.
KÄRLEK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar