1 timma och 45 minuter. Härlig promenad. Jag har saknat mina promenader. Att sätta på ipoden och bara gå. Inga mål, inga människor, bara gå och gå. Att dagens promenad avslutades med att jag såg minst 212 spindlar på broräcket kändes dock lite oroväckande. Det kryper överallt på kroppen just nu.
Så har jag överlevt den här helgen också. Att det kan ha vart en av de ensammaste någonsin var kanske inte höjdare. Men jag har fått pluggat en hel del och snyltat internet ännu lite mer. Nu börjar det återigen röra sig i korridoren här utanför och det känns bra. Det där med ensamhet är inget jag strävar efter igen.
KÄRLEK
1 kommentar:
<3
Skicka en kommentar