Det svåraste jag gjort på länge. Att tvinga mig på den här bussen och faktiskt åka till Kalmar på riktigt. Det var längesen jag grät så mycket som jag gjort nu. Vaknade hos Emma imorse och åt sedan lunch med Tim, Anton, Adam, Emma, Hedda och Anders. Har gråtit från och till sedan dess. Alla utom Anton följde sedan med till cityterminalen och vinkade av mig och när jag där kramade om Hedda och Emma bröt det loss. Jag har utan tvekan världens bästa kompisar och jag älskar dem över allt annat. Och framförallt så längtar jag till nästa gång jag kommer tillbaka till Stockholm, vilket är snart!
KÄRLEK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar