Happy new year!

Nyårsafton idag! Ska ha världens mysigaste middag ikväll, som jag längtar. Jag, Anna, Ida, Linn, Linnéa, Calle och Johan ska äta mat hemma hos Anna. Har sett fram emot det hela veckan. Alla har fått varsin rätt som vi ska laga, jag och Ida står för efterrätten. M-m-m va gott det ska bli! Fast jag säger inte va det är än, för det ska vara en hemlis. Hela nyårsafton lär jag berätta om när den vart.

Sitter i Idas kök nu och är otroligt social, vi har varsin dator och småsjunger sådär som det ska vara när man umgås..nja. Men det går bra ändå.

Igår va det reunion med det gamla gänget. Supermysigt, vi gjorde inte så mycket alls fast det brukar vi inte heller. Det va helt enkelt som det brukar. Vi har inte träffats hela gänget på jättelänge och ändå är det precis som vanligt när vi träffas, det är då man vet att man känner varandra väl.

Väldigt onödigt inlägg, menmen det är de flesta.
Ha en underbar nyårsafton! Det ska jag ha.

Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå om du inte ser på
och genomskinlig grå
vad vore jag utan dina andetag

Vad vore jag utan dina andetag?

uppsnärjd i det blå

Så! Nu känner jag igen allt igen, det är som det ska vara. Alla ska vara hemma, man ska ha hela dagarna, ja hela veckorna, bokade med saker man ska göra och människor man ska träffa. Man ska ha olika saker att välja på även om man hatar att slitas mellan två gäng, två ställen eller bara två vanliga saker. Men det ska ändå finnas där, alternativen. Det ska inte bara vara ett enda förslag, ligga hemma och kurera sig. När man inte gjort något på en månad blir det så mycket värdefullare när man börjar planera in saker i almenackan igen. Det är bio, utgång, middag, fika, shoppingturer och framförallt umgås med människor. De människor du älskar. Som jag har saknat det och nu är det här. Mitt liv!

GOD JUL!

19 vs 50

HAHAHAHAHA!
Har precis fått bevis på att jag verkligen är klen på riktigt. Hade brottningsmatch med min mami (fast bara på skoj) och hon vann. Det slutar med att hon satt uppe på mig och jag låg hjälplös och bara skrattade. Vi är inte riktigt kloka i familjen Forsberg, men jag gillar det. Precis som det ska vara!

Mamma, pappa, Clara, Hedvig och Johan ni är världens bästa familj!

God only knows what I'd be without you

Ida, Linn och Jenny!

Världens gosigaste kväll. Film, bilder och massa prat. Precis som det ska vara och så fort linnet kommer hem och frankie blir frisk så är hela gänget samlat! Då blir det photosessions, skridskoåkning och biobesök. HELT UNDERBART! Jag älskar er!

Sicka dagar!
Torsdagen va en dag att minnas, det fanns inget att göra på jobbet nästan, förutom för mig som fick sitta inne på kontoret hela dagen och skriva ut massa papper. Typ det roligaste man kan göra, fast mest är det roligt för att våra chefer är helt galna. Där har vi några som svamlar skallen av sig. Sen fick vi massa godiskorgar och eftersom jag satt inne på lagerkontoret kunde jag frossa massa. M-m-m! Sen går det massa sjuka på jobbet nu också, det va säkert 7 hemma när dagen började och sen gick MArtin och Adrian hem under dagen + att Emma klämde sönder sina fingrar på en vagn så att hon fick åka hem och nu är sjukskriven i en vecka. Inte riktigt klkt.
På kvällen fortsatte jag, Fritte och Dannie med våran nya tradition. Varje torsdag träffas vi här hemma och dricker chai-te och tittar på film. Torsdagens film den här veckan va Material girls med systrarna Duff. Jisses! Det manuset kan vara ett av de sämre. Överhuvudtaget va det nog en film precis så bra/dålig som man förväntat sig, men sköj är det ändå.

Igår på jobbet fick jag åka till vårat andra lager på Hisingen! Det är verkligen ett riktigt lagerlager, jag fick höjdskräck när jag tittade upp i taket för att det var så högt. Kände mig extremt omanlig också, vilket jag i och för sig alltid gör, men nu var det abra jag och en tjej till där och henne såg jag aldrig så jag va ensam tjej med massa killar. Och de som alltid jobbar där är verkligen äkta lagermän, ska hem till frugan och äter husmanskost hela dagarna i ända. Även om Joakim och Anders pratat om dem massa innan så fick jag mig ett gott skratt när jag kom dit. Och när Anders och Joakim började berätta om hur alla är och dra massa skämt kunde jag itne hålla mig, gick runt och skrattade mest hela tiden. Så det va sköj. Fast lagerarbetare är nog ändå inte mitt drömjobb.

Igårkväll va det julfest här hemma. 16:e året i rad. Vi är 4 familjer som har julfest hemma hos varandra varje år, och så är det knytis och sånt. Det är verkligen supergosigt, lika mycket jul som själva julafton nästan. Har inteträffat familjen Aas och Sanne sen i somras heller så därför va det ännu roligare.
Det dumma va bara att det va fest med jobbet samtidigt, fick sms både från Emma och Johanna som sa att det va jätteparty så det av lite tråkigt att jag inte kunde vara med. Funderade på att joina seanre, men det kändes lite sent att åka in klockan två med tanke på att min plan va att gå upp 9 imorse för att åka in till stan och fixa de sista klapparna. Nu sitter jag här vid datorn och klockan är 10 över 12 och jag är fortfarande inte iordninggjord. Planer är till för att brytas har jag hört. Men jag pratar med killarna på msn så det är en godkänd anledning tycker jag, det är första gången sen de åkte till aussi som jag gör det.
Ikväll ska jag hem till Linn också! Jag längtar jättemycket, pratade med henne snabbt i telefon igår och imorse och det va så himla rolgit att höra hennes röst igen och att äntligen få träffas.
Ska rusa och göra mig iordning nu så att jag äntligen kan få komma iväg till stan.

I been caught in between all I wish for and all I need

Tisdag och ny vecka. En vecka som liknar de senaste veckorna skrämmande mycket. Samma jobb, samma sysslor, samma huvudvärk och framförallt samma obefintliga julkänsla. Har börjar panika över de oexisterande julklapparna. Varför föder man barn nära julafton? Jag har present åt både Johan och Clara nu, men blir det bra julklappar? icke! för de ska vara födelsedagspresenter. Men struntsamma, jag tycker ju egentligen att det är roligt att köpra julklappar och presenter. Roligare att ge än att få faktiskt. Men inte nu, för nu har jag ingen tid att köpa på vardagarna och ingen ork att trängas bland alla människor i stan på helgerna. Men det löser sig antagligen, precis som allt annat. Och så har jag insett att jag borde önska mig massa nödvändiga saker till aussiresan, men hur roligt är det på en skala. Hur skoj är det att få ryggsäck, sidenlakan och kniv när man kan få kläder, fotoramar och sånt man verkligen önskar sig. Jag vet att det är världens i-landsproblem och att det egentligen inte stör mig så mycket, men iaf.

I söndags byggde vi som sagt pepparkakshus, det blev Bullerbyn med alla husen och barnen. Supergosigt om jag får säga det själv, det kommer snart upp bilder också.
DUGA avslutning idag med tävling och Buzz-spelande. Lika gosigt som vanligt. Känns väldigt bra också att de enda frågorna jag kunde förutom musiken handlade om Hattifnattarna och Eddorna. Bra Julia!

Johan är hemma nu också! Den oerhörda lyckan som infann sig igår när han ryckte i dörren. Jag rusade ut och bara slängde mig i famnen på honom, Martin fick sig nog ett gott skratt. Och så fikade vi och det är så mysigt att han är hemma. Fast han pratar världens stockholmska så man bara skrattar hela tiden.

Har förövirgt sett de mest skrämmande bilderna idag! Jisses! Killarna har lagt upp bilder från aussi. Diverse nakenbilder. INTE okej! Men jag skrattade mest hela tiden ändå.
Nu ska jag sova så att det blir onsdag och torsdag och sen fredag för då kommer Linn hem!
Alla bara kommer hem nu, underbart!

JAG ÄLSKAR ER!

Jag älskar er! Jag gör verkligen det, ni är mina sötaste, underbaraste, gladaste och sjukaste vänner. Att höra era röster idag gjorde mig så glad, jag har inte hört dem på 1½ månad. Helt sjukt hur mycket en röst kan göra. Att höra att ni har det bra på riktigt, verkligen att ni säger det och inte bara läsa det i ett mail eller på eran blogg utan verkligen höra det. Jag hatar att det kostar pengar bara och att de skulle ta slut, men jag lovar att fylla på och ringa er snart igen. Jag hade kunnat prata med er i timmar bara för att jag saknar er så mycket. Och att berätta om hur inget händer här hemma och höra på era bravader och allt. Det va precis som innan ni åkte, när jag pratade med Andy i telefon i flera timmar i veckan. Det va synd bara att jag inte hann prata med Nicki längre. Men att bara höra din röst så kort va ändå en underbar glädje. "Jag VISSTE att det va du! Jag visste det! Andy bara försvann med telefonen och när inte kom tillbaka på sä långe förstod jag att det av du!" Ååååh! Jag kan inte beskriva min glädje! Jag ringer jättesnart igen bara för att jag saknar er så! Och om 1½ månad kommer vi också ner och ni får se till att skaffa ett jobb så att ni kan stanna kvar. Fast det löser sig alltid.

Ni är mina bästa! Jag älskar er och jag saknar er!

P.S. I love you!

Lite sent egentligen, men måste skriva nu. Har precis kommit hem och är så full av kärlek, sorg och glädje. Har sett den gulligaste filmen på länge. PS I love you! Jag har iof läst boken, men aldrig sett filmen, sist när vi skulle göra det somnade jag på mattan. Men nu fick jag iaf se den och det är så söt och så sorglig. Jag gråter nästan aldrig till filmer, det händer jättesällan. Vet inte varför, det bara är så. Jag blir ofta jätteberörd och skulle lätt kunna börja gråta, men gör det aldrig. Fast till den här filmen, det gick inte att hålla emot, den är så hemskt sorglig samtidigt som man skrattar hela tiden för att den är så söt. Det går inte att beskriva, men de som har sett den förstår antagligen hur jag menar. Skulle kunna se den om och om igen bara för att se hur mycket man betyder för varandra.

Idag är det förövrigt lucia och lördag. Eftersom jag legat hemma de senaste två veckorna har inte en enda julklapp/födelsedagspresent inhandlats, börjar få lite smått panik för detta. Tänkte därför bege mig in till stan idag. Vaknade dock med huvudvärk, men eftersom att jag nu är så van vid det valde jag att strunta i det och åka in till stan ändå. Och jisses! Hela stan va ju full, det va iof ingen överraskning direkt, men usch va jobbigt det är att gå i affärer när man inte har någon aning om vad man letar efter, när det är jättemycket folk och köer överallt och när man bara vill åka hem och sova. Så köpte en present innan jag gav upp och satte mig på bussen hem. Va hemma i en timma och han lagom se Johan Olsson ta en världscupseger innan vi skulle hem till Alice med familj på middag. Har inte träffat henne på jättelänge så det va väldigt roligt. Sen åkte vi och tittade på Hanna som skulle ha luciatåg, det va superfint och jättejuligt. Äntligen infann sig lite julkänsla. Sen åkte allihopa med hem till Hanna och så tittade vi på filmen. En väldigt mysig luciakväll som ändå va lugn och gosig och väldigt familjig.
Imorgon ska jag och pappa köpa julgran och baka pepparkakshus, vi har dock itne bestämt hur det ska se ut än. Om jag får som jag vill ska vi bygga en hel stad. Överambitiöst, JA! Får väl se imorgon, eller ja det blir ju faktiskt idag. Nu är det dags att sova!

Peace out!

Det viktigaste i livet är att ha en vän

We are the dancing queens!

En dag ska vi göra en musikal och då ska jag, Frida och Dannie bara spåra och göra precis som i världens härligaste filmscen, Dancing queen-scenen i Mamma Mia. Ikväll har vi ätit middag och tittat på film för att mysa och för att Dannie fyllde år igår. Mamma mia såklart, och jag blir verkligen sugen på att göra en musikal när jag ser den, bara för att det verkar så sjukt roligt.
Det va jättelängesen jag träffade Dannie innan idag, iaf om man jämför med att vi träffades varje dag förut, men jag har vart sjuk och alla är så upptagna med diverse olika påhitt. Fast det gör inget för vi ses fortfarande massa och jag älskar att vara med Frida och Dannie för det är alltid så roligt, man skrattar aldrig så mycket som när man är med dem. DFJ is the shit!
Planerade även inför framtiden, då vi så småningom ska flytta hemifrån. Jag har insett att jag aldrig kommer kunna bo själv då jag har ett smärre problem med att vara ensam, det går inte. Jag måste alltid ha folk runt mig, så kommer antagligen bo i någon form av kollektiv när jag väl får ihop tillräckligt med pengar för att flytta.

Insåg när jag gick och hade tråkigt på jobbet idag att Johan kommer hem på måndag, åååh vad glad jag blev. Äntligen kommer han hem! Där va ytterligare en anledning till att jag aldrig kommer kunna flytta, om jag inte ens klarar att min familj flyttar hemifrån, hur ska jag själv då klara det. Menmen, nu kommer han som sagt hem igen och är hemma en månad innan lumpen! När jag insåg det gick jag runt och skrattade och log för mig själv hela resten av jobbdagen. Jag har inte träffat honom på 2½ månad vilket är jättelänge när man bott i samma hus i 12 år.

Och australiensarna lever! Blev så glad när jag fick mail nyss. Jag vet att de har vart på äventyr och inte haft internet, men de två veckorna man inte har hört något har känts som en evighet. Därför va det så roligt att höra att de har har det bra.

Orka att hela inlägget bara är svamel, men det gör inget för idag är jag glad!
Jag har världens bästa vänner, familj och pojkvän och då kan man vara glad, hur glad som helst!

Grattis!

Grattis Dannie på födelsedagen!

kommer du då...PYSEN!

Måste bara få in en extra liten kärleksförklaring idag. Tittade precis på Tsatsiki, morsan och polisen och den filmen är min favoritfilm. Jag kan se den hur många gånger som helst och det är alltid samma positiva känsla som sprider sig i kroppen. Jag sitter konstant med ett stort leende på läpparna och ibland spricker detta leende och jag bara garvar skallen av mig. Tsatsiki är så himla söt och alla små kommentarer och söta citat. Jag tröttnar då aldrig.

Det bästa citatet får avsluta inlägget för den här gången så kommer det säkert fler i andra kommande inlägg.

När den rätte dyker upp,

då säger hjärtat till

och då får huvudet säga vad det vill

Robbie!

Precis när jag startar datorn för att skriva detta inlägg, ser jag att det står om Robbie på msnnyheterna, orkade dock inte kolla vad det stod.
Nåja, Robbie Williams! Det är den perioden nu, perioden då det är Robbie som ständigt strömmar ur högtalarna. Det är ofta så, olika perioder, olika artister eller låtar. Jag är sådan när jag lyssnar på musik, brukar blanda litegranna, men ofta blir det en och samma artist hela tiden i någon vecka. Verkligen hela tiden, det är som att jag verkligen behöver lyssna på den artisten då, som att det är just den som hjälper mig vidare och som hittar precis rätt förklaringar till all glädje och ibland även till sorgen. Samma skivor om och om igen tills jag tröttnat och då kommer nästa artist, helt självklart. Det brukar vara vissa som ständigt återkommer, Robbie är en av dem. Andra är till exempel, Håkan Hellström, Magnus Tingsek, Coldplay, Lisa Miskovsky, Josh Rouse och Kings of Leon. Jag blir liksom trollbunden för stunden.

Tänk att få vara artist, att stå på scen in för tusentals människor och veta att det älskar en för det man gör, för något som man faktiskt tycker är roligt. Att få nå ut till alla dessa människor och faktiskt göra dem berörda. Jag skulle inte vilja vara artist, och om jag ville vet jag inte om jag skulle kunna. Kunna stå ut med att det alltid är folk som vill veta allt om dig. Men ändå, den där kicken du borde få av att stå inför människor och trollbinda dem. Det är det som fått mina tankar idag.

Aaah! Tittade precis på världscupen i skidåkning på tv och fick lite smått panik. Följande problem är väldigt mycket ett i-landsproblem, men det är fortfarande lite tråkigt. Den 3:e februari bär det av till australien! Åååh vad jag längtar, tänk att få surfa och leva livet i 5 månader. Inte så dumt! Men innan dess finns det så mycket saker jag har kommit på att jag vill göra. Åka till Stockholm och hälsa på mormor och morfar, åka till Paris och hälsa på Linn för att se hur de bor där nere, åka till Mora och hälsa på farmor och farfar och då framförallt ÅKA SKIDOR! Jag vill verkligen åka skidor, det är ju det roligaste jag vet nästan. Frihetskänslan man får när man svischar ner för en rinktigt lång, lite lagom svår backe. Men se, det hinenr jag inte med, slutar jobba någon gång i början av januari och sen måste jag packa och fixa allt som itne har fixats än. Kommer nog iof att åka ner till Paris med Anna, men skidåkningen den kommer troligtvis bli omöjlig att hinna med. Det blir nog första året i mitt liv som jag inte åker skidor.
Jajaja, ett litet problem som jag antagligen kommer ha glömt när jag väl befinner mig i aussi, men just nu känns det väldigt tråkigt. Får väl åka extra mycket när jag kommer hem istället!

My head is spinning around, I don't know what to do

15.21, klockan är nu 20 över tre och jag sitter i sängen i pyamas. Alldeles för många dagar i rad har jag suttit här nu. Men som sagt orken är borta. Och nu är den inte bara borta på grund av huvudvärken som fortfarande vägrar att ge sig av. Jag känner mig extremt olustig, ingenting känns speciellt lockande. Plockar fram pepparkakasdegen ur kylen, men orkar inte baka. Sätter på tv:n, men orkar inte titta. Tar fram tråden för att laga hålet, men orkar inte sy. Går igenom tankarna om och om igen, diverse scenarion utspelar sig i hjärnan. Vissa får mig att skratta och vissa får mig att gråta. Är extremt skör nu, depressionen som utspelade sig för några veckor sedan känns just idag påträngande nära. Antar att det beror på tröttheten, trots att jag sov 12 timmar inatt och som sagt inte har gjort något förutom att ligga i sängen och på soffan idag. Att vara sjuk innebär just nu ett extremt stort sömnbehov.


Är omgiven av människor, ändå känner jag mig konstigt ensam. Det känns som att mitt sociala liv har gått upp i rök. Från att varje dag hitta på något efter jobbet och ständigt träffa människor, till att jag nu möjligtvis träffar någon på helgen. Alla har fullt upp med sitt och som sagt saknar jag ork. Ikväll är det meningen att vi ska äta på restaurang och sen kanske gå på jul på Liseberg. Jag är så sugen på att gå och som sagt äntligen träffa lite folk, samtidigt orkar jag inte med ljud. När jag knappt kan gå ut i köket utan att få panik för att folk pratar, musik är på och min hjärna snurrar runt i huvudet. Känns inte klockrent att sitta på en restaurang med massa röster överallt. Men det är Hannas hejdå middag och som sagt så måste jag träffa människor för att komma på rätsida i mitt liv igen, om inte annat så får jag väl ha öronproppar med mig eller något. Bara jag får sitta och titta på människorna som är mina vänner och som jag tycker så mycket om. Så kvällen är något att se fram emot. Bara några få timmar kvar! Timmar jag ska ägna åt undersökningar om hur man bäst blir pigg och huvudvärksfri!

rastlöshetens baksida

Vaknade imorse med samma gnagande huvudvärk som nu följt mig i mer än en vecka. Men då jag spenderat de senaste dagarna framför tv:n, datorn och sovandes i sängen och tröttnat något fruktansvärt tänkte jag att jag ändå kunde bege mig till jobbet, jag mådde ju ändå lite bättre. BIG mistake! Inte bra att jobba när man har ont i huvudet, men jag lyckades dock genomleva dagen. Den största räddningen var dock skjutsen hem, tack så jättemycket Calle med pappa. Hade aldrig orkat åka kollektivt. Gick DIREKT in på mitt rum och somnade. Sov halv 5 till halv 7 då Hedda väckte mig för att det va middag. Gott-gott-gott med fiskgryta, men va fortfarande svintrött så gick och la mig igen. Rastlös men utan ork att göra något. Orkade inte läsa en bok, titta på film, vara social, jag orkade inte ens lyssna på musik. Men efter att ha legat så i 40 minuter tog jag mitt täcke och min dator och gick upp och satte mig här framför tv:n och Idol. YES! Sicken fredagskväll! Men ska snart sova för imorgonkväll blir det pastahouse och jul på Liseberg, gosigos. Borde egentligen börja handla julklappar också, men då måste jag bli friskare, man måste trots allt orka gå i stan en hel dag och framförallt ha lite ork med tanke på att jag fortfarande inte vet vad jag ska köpa. Nu ska vi se vilka som gick till final. Over and out!
Jullebulle!

Simply the best

Visst finns det änglar

När man för andra dagen i rad spenderar dagen hemma framför datorn på grund av huvudvärken som nu plågat en i en vecka, då känns allt lagom hopplöst. När man vaknar på morgonen och tänker att idag, då ska jag klara av jobbet, klär på sig och sätter sig på bussen. Sittandes på bussen inser man att huvudet håller på att sprängas och man tror att man ska kräkas vilken sekund som helst, bestämmer sig för att hoppas av bussen och ta nästa buss hem igen känns det inte direkt bättre.

Sover i timmar och vaknar av att huvudet inte är det minsta bättre, finns det då något hopp om en bra dag? JA! För då kommer ängeln mamma in i mitt rum med blåbärssoppa och äpplebulle, mina favoriter.

Då finns det hopp om en bra dag trots allt!

Saknad

To the world you may be just one person
But to one person, you may be the world

Saknad är garanterat det värsta som finns!

Fix you

When you try your best, but you don't succeed
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse
And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?

Lights will guide you home,
And ignite your bones,
And I will try to fix you

Låtar som träffar en så perfekt i hjärtat är svåra att finna, vissa lyckas dock direkt. År ut och år in känns de fortfarande lika perfekta. Det enda som ändras är vem de handlar om, om det är mig det handlar om eller jag som sjunger.

Nu sjunger jag inte..