Jag är alltså HEMMA! En liten överrasknings supervisit sådär helgen innan jul tänkte jag att jag skulle hinna med. Inte en kotte här hemma har vetat att jag skulle hem och det har vart med nöd och näppe jag kunnat hålla tyst. Men jag lämnade alltså Trysil 8.45 imorse och efter närmare 9 timmar på buss var jag så äntligen framme. Vandrade hem med min ryggsäck genom snön och ringde på dörren hemma. Var det någon som öppnade? Nej... Här har jag alltså åkt nio timmars bussresa för att mötas av ett tomt hus. Lite besviken blev jag allt. Men när Clara nästan direkt kom hem och såg att jag var där försvann all besvikelse och lyckan var total. Claras leende och glädjetjut gjorde det värt varenda sekund på den trånga bussen. Det är trots allt för hennes skull jag åkt hem. Det är nämligen inte varje helg som världens bästa syster fyller 18. Och att jag sedan får träffa resten av familjen och gå på julfest gör detta till den troligtvis bästa helgen på väldigt länge.
Nu väntar jag bara på att resten av familjen ska komma hem från diverse olika äventyr så att jag kan få göra dem glada också. Och tills dess tror jag bestämt att jag ska gå ut och vandra lite i snön, bara för att det är så mysigt!
KÄRLEK
Nu väntar jag bara på att resten av familjen ska komma hem från diverse olika äventyr så att jag kan få göra dem glada också. Och tills dess tror jag bestämt att jag ska gå ut och vandra lite i snön, bara för att det är så mysigt!
KÄRLEK
1 kommentar:
då mötte du mig, och glad gjorde du mig allt.
Skicka en kommentar