Surfin' USA

Jag har blåmärken på knäna och smalbenen. Jag har ont på mina sittdynor. Jag har skrapmärken på armarna. Och oj vad roligt jag har haft! Jag har sagt det innan och jag säger det igen, jag tycker om mina jobbarkompisar. Vi retas, slåss, kramas, skrattar, chillar, stressar och framförallt uppmuntrar vi varandra. Det är därför jag gång på gång hoppas upp på den där förbannade surfbrädan, trots att jag vet att jag några sekunder senare sätter mig eller flyger av. Men "övning ger färdighet" heter det, och igår kunde jag stå om jag höll i Bertil samtidigt. Idag kunde jag stå själv och till och med svänga lite. När säsongen är slut ska jag vara lika duktig som Bertil är nu, eller i alla fall kunna svänga på riktigt. Alla de där tricken han kan kanske är att ta sig lite vatten över huvudet (vilket jag ju gör ändå, så fort jag ramlar, haha).

KÄRLEK