Denna pojken har aldrig riktigt sett någon i ögonen

Vi två är saknade te havs
vi tar oss upp en vacker dag
du och jag

Jag tror att jag har haft sådan där läskig tur den här sommaren, det går nästan inte ens att beskriva. Men att man på fem månader ska hitta vänner som står en så nära och betyder så mycket för en, det trodde jag inte var möjligt. Emma, Patrik, Ella, Adam, Christian listan kan göras hur lång som helst (ni som inte nämns betyder inte mindre, får bara inte plats). Jag känner hur den här bloggen mer och mer börjar likna en enda lång saknad-lista. Det ena efter det andra inlägget handlar om personer jag saknar. Men det kan inte hjälpas. Har man lyckats skrapa ihop så fina vänner och sen lyckats sprida ut dem över Sverige blir det lätt så. För att göra det hela ännu bättre ska jag själv sticka så att det blir ännu fler att sakna. När jag nu sitter hemma har jag i alla fall min familj kring mig och de närmsta kompisarna också, de som faktiskt kommer från Göteborg. Men för att jag ska trivas med livet måste jag ut på nya äventyr, nya uppdrag, nya möjligheter, nya vänner. De som säger att man bara kan ha några få riktiga vänner har fel. Jag har hur många som helst och alla är de bra på olika saker. De finns de man diskuterar allt med, de man fikar med, de som delar ens intressen och de som gör en glad. Vissa lyckas med allt och andra bidrar med sin del, allt är värt!

Just idag är det Patrik som är mest saknad, min musik, film och mysvän. Jag vet inte riktigt hur vi ska lyckas klara oss i vinter, men skype är en räddning. Vi kan titta på film samtidigt och diskutera. Dela spotifylistor och facebooka om fina bilder.
Det är så jag får tänka kring allt just nu. Det är bra att sakna. Det är bra med internet. Det är bra med vänner!

KÄRLEK