Och så var det dags för årets första hockeymatch för mig och pappa. Med tanke på Frölundas något knackliga start och Linköpings betydligt bättre var det med viss skepsis jag åkte till Scandinavium idag. Men vem vill inte gå på hockey? Och som jag längtat efter att sätta mig där på läktaren och se dem slåss om den lilla pucken. Tyvärr sviker publiken, om det går dåligt för Frölunda försvinner åskådarna. Har nog aldrig varit på en match i Scandinavium med så få personer som nu, 7500. Mina onda aningar besannades nästan direkt, 4.07 in i första perioden gjorde Linköping sitt första mål. Där började jag fasa, men valde att ändå hålla fast vid min positiva inställning till att allt kan hända. Tur var väl det! I sista perioden började Frölunda få mer och mer övertag och 19.42 in i sista perioden var det tekning i Linköpings zon och jag och pappa satt och hackade på alla som gick.
Pappa: Hur kan man gå nu?
Julia: Ja, vad som helst kan hända! Alexander Steen gjorde mål i sista sekunden för några år sedan. De har trots allt 18 sekunder på sig.
Och sedan viskade jag lite snällt att de skulle vara trevligt om de åtminstone kunde göra ett mål, för min skull. Och oj vad glad jag blev när de med tre sekunder kvar av ordinarie tid kunde trycka in det där målet och sedan dessutom vinna på straffar. Inte illa pinkat! För min skull dessutom... Jag gillar hockey!
KÄRLEK
Pappa: Hur kan man gå nu?
Julia: Ja, vad som helst kan hända! Alexander Steen gjorde mål i sista sekunden för några år sedan. De har trots allt 18 sekunder på sig.
Och sedan viskade jag lite snällt att de skulle vara trevligt om de åtminstone kunde göra ett mål, för min skull. Och oj vad glad jag blev när de med tre sekunder kvar av ordinarie tid kunde trycka in det där målet och sedan dessutom vinna på straffar. Inte illa pinkat! För min skull dessutom... Jag gillar hockey!
KÄRLEK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar