with my hands up

Idag tror jag ett av de största leendena man kan tänka sig spred sig över mitt ansikte. Jag fick dansa igen, verkligen dansa! Lite drygt 1½ års uppehåll har vart alldeles för lång tid utan den. Den totala lycka och frihet jag upplevde där jag stod och fick lära mig en riktig koreografi är obeskrivlig. Att den dessutom var rolig, relativt lättinlärd och att jag fick beröm efteråt skadade inte heller. Jag kunde inte sluta le när jag gick därifrån. Det enda dumma nu är att det bara är en gång i veckan och den enda gången är på fredagar klockan 12, inte den bästa tiden eftersom jag har gått i skolan alla fredagar hittills. Hoppas dock att det ska bli ändring på det nu när den nya kursen startar nästa vecka. För dansen är inget jag kommer släppa i första taget nu.

Kärlek